too cute to prostitute

Just nu hatar jag alla personer i mitt liv. Ingen man kan lita på, ingen som man kan prata med helt, ingen som bor i Gävle. Inte ens någon man kan vara sig själv med. Jag har aldrig känt mig såhär ensam i januari, min favorit månad. Jag finns alltid för mina vänner och även dom som jag inte känner, jag gör vad som helst för att få dom att bli glad. Men ingen tänker på mig, dom tror att jag klarar mig bara för att jag är så positiv och glad. Vad händer när jag inte är där när dom behöver mig? Vad ska dom göra när dom behöver någon att lyssna?