och jag vet inte vad jag ska göra. goodbye "mina drömmar".

Ja men nu ska jag skriva lite om gymnasiet. 
Vasaskolan är ett självklarighet (medelbetygen är ungefär 15,1. Polhem har 12,9 och Borgis har 12,8) men frågan är om jag ska ta Humanistiska Kultur eller Humaniora.

Om vi säger att Humanistiska ligger på samma nivå som Samhällsvetenskap (eller aa, Sam är förstås lite svårare pga alla läxor har jag hört), då blir allting mycket lättare för mig och då får jag lite mer fritid. Det är också rätt mycket filosofi/historia vilket är de ämnena jag är mycket intresserad av. Humanistiska har också rätt mycket psykologi vilket är ett bredare ämne som, om man fördjupar sig i den, kan hjälpa väldigt mycket både proffesionelt och personligt. Andra länders kultur kan också hjälpa när man ska jobba utomlands, man måste lära sig om andras sätt att leva och landets historia osv.

Å andra sidan så är humaniora en spetsutbildning (vilket är både positiv och negativ) som riktar sig mot fyra väldigt fascinerande ämnen: Religion, historia, egyptologi och arkeologi. Sista året får man åka till uppsala och studera på universitetet där- låter roligt? Minuset är att jag måste läsa tre år på två år, vilket betyder mer matte/engelska/svenska, fast många har sagt att svårighetsgraden är bara LITE högre än SamInternationell. Ett plus är att i årskurs 3 erbjuds elever på spetsutbildningen att göra CAE-provet(Certificate in Advanced English), en internationell certifiering i avancerad engelska utfärdad av Cambridge University. Med den kan man få MÅNGAMÅNGAMÅNGA jobb utomlands, ohyeah.

Jag tycker om humaniora mer men jag har tyvärr lagomt kassa betyg som förstör mina chanser att ge ett bra intryck. Jag vill få cirka 90 betygspoäng mer än julbetygen. Just nu har jag redan höjt mig i 6-7 olika ämnen, good girl. 

(Humanioras hemsida) (Humanistiskas hemsida)

ASDFWET%¤ETEGF& HARRY POTTER WORLD I ORLANDO, FLORIDA

Och tyvärr så gör jag det. Heh, jk.

Igår var det i alla fall birrrthday parrrrty, innan var jag med Adam på stan och köpte kalorier. Vi träffade Hanna på bussen och träffade Linn vid ICA. När vi kom hem  blev det tre kilo mat per person, kareoke och sen film som ingen kollade på för att alla ville använda ipaden. Tyvärr tog jag inte kort så nu ska ta bilder från Hanna. Copyright infringement??

Just nu hatar jag alla personer i mitt liv. Ingen man kan lita på, ingen som man kan prata med helt, ingen som bor i Gävle. Inte ens någon man kan vara sig själv med. Jag har aldrig känt mig såhär ensam i januari, min favorit månad. Jag finns alltid för mina vänner och även dom som jag inte känner, jag gör vad som helst för att få dom att bli glad. Men ingen tänker på mig, dom tror att jag klarar mig bara för att jag är så positiv och glad. Vad händer när jag inte är där när dom behöver mig? Vad ska dom göra när dom behöver någon att lyssna?

Hej, jag måste bara säga tack till fina Hanna för länken!
Okelidokeli nu måste jag skriva en sak. Var beredd.

Jag känner mig så hypokritisk när jag skriver det här men jag vill faktiskt ha en blogg med allvarliga inlägg och åsikter. Det är hur kul som helst att ladda upp roliga bilder osv men jag vill också få min röst att höras. Jag är väldigt introvert vilket betyder att jag vill helst inte stå i rampljuset och synas. Det är rena mardrömmen för mig. Fast när jag är online, då får jag självförtroende och vågar skriva vad jag tycker (förutom på facebook, jag får beslutsångest varje gång jag ska skriva en status). Nu kan jag utnyttja bloggen och nu kan jag skriva vad jag vill utan att bry mig om vad andra ska tycka.


Om du läste hela, TACK!

Vad jag tyckte om balen.

... men nu måste jag erkänna att dom förstör bra låtar och visar självständiga låtar till en musikalisk okunnig publik som behöver mer erfarenhet inom den sortens musik . En låt som jag tyckte väldigt mycket om blev "coverad" på Glee häromdan, nästan alla kommentarer på youtube bestod av unga tonårs tjejer som frågar varför den här versionen suger.

Fixade hennes hår b4 the big finalé, BALEN PÅ ESTRADEN.

(dubbelhaka ftw)

 

Nej, jag tänker inte börja med "Hej, kära bloggläsare", det känns så mainstream. Nu skriver jag några faktum om mig som definitivt ingen vet. För att jag har inga vänner. (Kopierar direkt från tumblr, orkar inte översätta)

1. I’ve always loved big cities. Beautiful skylines, lights that are on 24/7, the fact that anything can happen and just this feeling of never being alone. What a paradise.

2. I once spent a whole summer locked in my room using the internet. No outside contact at all and indoors the WHOLE time. Whenever I hear someone calling themself “forever alone” I get this urge to smack a bitch.

3. People who call themselves gamers when they just play angry birds on their iphone make me angry.

4. Despite two of the facts above, I’m extremely positive most of the time. I can get angry at someone but not hate the person. Actually I just learn to love people the more they hate, just because they probably are douchebags for a reason.

5. I’ve been to USA, Spain, Sweden, the Philippines, Finland, Norway, England, Denmark and Estonia. I love other cultures.

6.  I come late to almost everything. It’s not like I do it on purpose, I just hate rushing myself.

7. I look forward to the future. In a year I’ll start “gymnasiet” and go to a “högskoleförberedande” school where artistic and smart people go to while the cool kids shall go to a practical gymnasiet where they can’t continue on to College.

8. I am the real life version of Socially Awkward Penguin.

9. I haven’t had a real best friend since daycare.

10. Jag kan tala about four languages na talagang kaya ko, quand j’essaye. (I can speak four languages that I can, when I try.)