too cute to prostitute

Mina första veckor har varit bekvämt på något konstig sätt. Jag längtade efter hur simpelt det var under vårterminen i nian, det kändes som om verkligheten av gymnasiet var flera ljusår bort och att jag behövde inte oroa mig för att så länge jag har mina vänner på min sida kan jag klara av allting.
Jag har hittat på en tidpunkt som heter verklighetshöst. Det är när ens sommarflört kyler ner och slutar höra av sig, det är ens kompisar byter kompiskrets och lämnar en ensam i det vilda gymnasiet världen, det är när man är en stressad röra som aldrig lyckas hitta ett lugn.
Jag är inte en stressig människa, skolan och läxor har aldrig riktigt varit min grej. Många säger att gymnasiet kommer att ta kål på mig om jag fortsätter med mitt “sommriga” inställning på livet.
De hade rätt, jag längtar efter sommarens schema. Sova, äta, internet och till slut film. Ibland fick min kreativa sida komma ut och jag skrev låtar som handlade om mitt oexisterande kärleksliv. Jag är väldigt introvert på sommaren, jag vill helst spendera tid med mig själv så jag hinner fundera och planera vad jag ska göra när skolåret börjar eller vad jag har gjort förra terminen. Nu har jag ingen fritid kvar och lärarna märker att jag slarvar.
Att vara social är mitt egna lilla “escape”. Skillnaden mellan sommaren och hösten är att det är ett stort plus för mig att vara social. Det skapar nya vänskapsband och det är rätt viktigt för en bra gymnasietid. Jag kanske ser på det hela på ett kliniskt sätt men jag måste ändå tänka på mig själv för en gångs skull.

because you are my destination.

 

 

 

En liten confession jag skrev den sjätte juni, precis innan jag fick veta sanningen på Waynes, en café på stan.

 

 

Gull reklam. Första reklam på youtube som jag inte skippade. HEJAHEJA

(Photobomb pga att jag hittade alla mina instagram bilder, var tvungen att ladda upp mer än hälften. Saknar dig min ipod touch )

Du är så himla älskad. Du är älskad av din tjej, av dina kompisar, din familj och den oviktigaste av allt, av mig. Som en vän förstås. Du betyder fortfarande mest i mitt liv, även fast du har lämnat mig som död för länge sen. I varje spektrum av ditt liv har du något att vara glad över, det hade jag med ett tag.

Jag hoppas att du vet hur det känns att förlora kontakt med personen man kunde prata om allt med. Den enda person man kan kontakta när som helst.

Jag kommer ihåg när du sa att jag var så himla viktigt för dig men bara inte så viktigt. Vi pratade i minst 75 minuter när du sa det och det var inte ens vår längsta telefonsamtal. Det vi pratade vardagligen om var tyvärr begränsad, jag kunde inte få det jag ville egentligen prata om ur min mun. Varje gång jag såg dig i ögonen vågade jag aldrig säga något som kunde besvika dig. Det sista jag ville var att besvika dig, det var därför det var så svårt att låtsas att jag inte tyckte om dig när du ville göra saker den dagen hos dig. Jag visste ju inte att det var sista gången jag skulle genuint se dig igen.

Om jag bara visste att allt det där skulle hända. Om jag bara visste att den dåliga tajmingen påverkade så himla mycket.  Jag är ju inte så viktigt. Mina känslor var ju inte så viktiga.

Skit i vad du sa om att aldrig sluta prata med mig, bara för att du skaffade en annan tjej. Just det, du har ju sårat mig rejält två gånger redan. Alla mina vänner säger att jag ska sluta tänka på dig, lyssnade jag? Nej, absolut inte. Jag var tvungen att lyssna på mitt jävla magkänskla. Nu vet jag hur det känns att vara en dum tonåring som inte lyssnar på andra.

Äsch, nu ska jag sluta. Till slut kommer jag att skriva något hemsk om dig och du vet att jag kommer aldrig kunna förolämpa dig. Jag har ändå ganska mycket att tacka för.

Det enda jag vill få ut från att skriva det här är att bevisa för mig själv att alla dessa känslor var bara dumheter och den här obesvarade kärleken är mitt fel. Du frågade mig om jag var okej med detta och jag sa ja. Du sa att du inte var beredd på att ha ett förhållande så det var därför du inte försökte med mig (ironisk nog har du det nu). Det var jag som började, nu ska jag avsluta detta.

Don't get me wrong, jag har inget emot att du är äntligen glad. Jag är ju glad för eran skull men det betyder inte att jag ska förlora en vän pga det. Jag saknar dig som en vän.

Du vet min tumblr som jag har haft i tre år? Ni får gärna följa den!

För första gången i mitt liv har jag bränt mer kalorier än jag har konsumerat.

Feels good man.