my life is a romantic comedy

Mina första veckor har varit bekvämt på något konstig sätt. Jag längtade efter hur simpelt det var under vårterminen i nian, det kändes som om verkligheten av gymnasiet var flera ljusår bort och att jag behövde inte oroa mig för att så länge jag har mina vänner på min sida kan jag klara av allting.
Jag har hittat på en tidpunkt som heter verklighetshöst. Det är när ens sommarflört kyler ner och slutar höra av sig, det är ens kompisar byter kompiskrets och lämnar en ensam i det vilda gymnasiet världen, det är när man är en stressad röra som aldrig lyckas hitta ett lugn.
Jag är inte en stressig människa, skolan och läxor har aldrig riktigt varit min grej. Många säger att gymnasiet kommer att ta kål på mig om jag fortsätter med mitt “sommriga” inställning på livet.
De hade rätt, jag längtar efter sommarens schema. Sova, äta, internet och till slut film. Ibland fick min kreativa sida komma ut och jag skrev låtar som handlade om mitt oexisterande kärleksliv. Jag är väldigt introvert på sommaren, jag vill helst spendera tid med mig själv så jag hinner fundera och planera vad jag ska göra när skolåret börjar eller vad jag har gjort förra terminen. Nu har jag ingen fritid kvar och lärarna märker att jag slarvar.
Att vara social är mitt egna lilla “escape”. Skillnaden mellan sommaren och hösten är att det är ett stort plus för mig att vara social. Det skapar nya vänskapsband och det är rätt viktigt för en bra gymnasietid. Jag kanske ser på det hela på ett kliniskt sätt men jag måste ändå tänka på mig själv för en gångs skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0