Helt sjuk hur jag kan låta någon styra mina känslor och syn på livet med bara några ord. Jag kan aldrig ha makt över mig själv, måste alltid ringa mina vänner för varenda liten sak. Jag som ville vara självständig.
My feelings are either uncontrollable or nonexistent. I’m generally unaware of whatever is happening and I don’t ever know what the suitable reaction is. I’m not even sure if my head is stuck in the clouds or if it’s just lost somewhere. I think it’s still stuck in the grip of your hands. I would appreciate you letting go of it but I think it’s safer with you though. I don’t really remember it being anywhere else. This leaves me only with my heart, and that’s what’s keeping me a person who lets her feelings control every single choice in her life. If you follow the trail of my path through life, you’d see all the bullshit choices I’ve made. No logic and reasoning, the thrill of impulsivity and what “feels” best is what guides me through the days. I don’t even know why I’m writing this. I just want to stop thinking about you and start thinking logically. Instead of feeling everything or nothing, I just want to feel you. This is the best way to describe what I’m going through.
(skrev på engelska för att jag måste fan träna på det)
jag är en person som aldrig brukar skämmas... men denna sommar har verkligen pushat mig till min gräns. jag vet att allt pinsamt man gör blir någonting man skrattar åt senare i livet, kanske till och med om några månader eller så men herre-fucking-gud vad jag har förstört allting för mig nu. jag menar, de flesta vet redan att jag är galen, impulsiv och "i know i'm much more than you're used to" men nu har jag verkligen fuckat ur. jag har fan bränt några broar jag var så nära att kliva på, har bränt några hårstrån tills de blev alldeles för slitet. min röst är lika förstörd som vår lilla fling. jag fortsätter röka upp mina lungor tills min hals klarar inte av mer, det är vad denna sommar är för mig. jag skäms inte men jag kommer att sakna så jävla många jag inte kan prata med längre, framför allt dig. jag vet att du gjorde en spotifylista om mig. eller aa, jag önskar att det var om mig. det står ju "till dig" så inte vet jag. det känns som solange - losing you spelas i bakgrunden när jag tänker på det. på oss. fan för alkohol. fan för cigg. fan för carpe diem. fan för gävle. verkligen. hejdå.
tell me the truth boy am i losing you for good:PPPPP
"We don't know in advance what we're going to do in the future, but the truth is we often don't know what we were thinking in the past."
"Feelings of love are just a temporary lapse in judgment. Like a mental illness. Even I get in the mood for that stuff now and then. I am a healthy girl; my body has its urges. But I won't let a momentary slip up leave me with a burden."
"If something must be true for us, as humans, to exist, than it is true simply because we exist."
Denna serie är hardcore fantastisk. Haruhi Suzumiya är definitivt något jag rekomenderar. Den förändrade sättet jag såg världen och mig själv. Den har scifi scener som pratar om olika filosofier och talar om hur den mänskliga hjärnan inte kan klara av hur den stora 4d universum kan finnas i 2d hjärnor. Och så har den små gulliga men onödiga moe scener som jämnar ut det.
ursäkta min slarviga bloggning. orkar bara inte se alla gamla inlägg så jag bara kör. lägger upp onödiga bilder på min onödiga blogg. kanske skriver något djupt och sorglig sen men just nu är jag på en sådan "orkar inte #yolo" humör. ni vet, jag carpar ju diem. jag lever ju livet. hejdå onödiga gävle ska gå tjäna 10000 nu. fuck gävle liksom. eh, vem tror alla ni att ni är, fattiga jävlar. ni kan inte ens carpa era jävla diem. ska dra mot norge nu. eh, ttyn liksom.
