Emotionell jävel

Alla människor som jag har någonsin träffat har jag givit en enorm mängd empati och kärlek.

Vad inte alla vet är att min kärlek är oanvändbar. Den borde kastas bort.
 
 
if we ever get drunk enough 
that your tongue finds its way to my hips
and in the morning, you remind me 
that we’re ”just friends”,
i will rise, giving you a 
full view of my naked shoulders shrugging
and then kiss you hard enough that my
name permanently stains your lips.
 

någon gång under juni

varför är du borta när jag vill ha dig här? varför är du 2000 mil ifrån mig just nu? vet du inte hur mycket det här har förstört min sommar? 
jag vill inte ha dig här men jag behöver dig här. 
varför behöver jag ens dig?
patetiskt.
patetiskt att jag bråkade med mina föräldrar.
för att stanna i gävle.
för att se dig någon jävla gång. bara en gång.
hela sommaren hänger på dig.
bara för att se dig.
men det kanske är bäst för mitt psyke om du går. snälla, gå.
 
nej, kom tillbaka. 
 
går du så vet jag i alla fall inte vad som händer mellan oss.
kommer du tillbaka så berättar jag. och då behöver jag inte oroa mig längre.
förstår du hur konstigt det är?
att jag till och med får skuldkänslor när jag börjar gilla någon annan?
jag är fast. 
men varför ska jag gilla någon annan? 
du är som lim för mig.
men jag önskar att jag var gummi.
men nu är jag fastklistrad. i gävle.
 
allt hänger på dig. och ditt jävla new york.
 

Ensam

Han och jag. Han smeker min arm och viskar i mitt öra "Du är så vacker." Det är då jag inser hur ensam jag är.
Jag var påverkad av drogerna. Jag stängde ögonen och låtsades att det var du. Det lyckades funka i en minut tills han drog av sig tröjan. Jag rös och sa med min tröttaste röst "Jag är sjukt bäng, jag orkar inte", så jag låtsades sova en halvtimme. Sanningen är att om jag kunde låtsas lite längre att det var du som var med mig skulle jag ha bett honom att älska mig där, med ögonen stängda och ljuset av under hela samlaget. Jag skulle ge min kropp till någon annan, på samma sätt som min kropp var din. Men just nu kan vem som helst ta min kropp, så länge jag låtsas att du är här. Han har min kropp men jag är fortfarande kvar hos dig. Jag är mörkrets hora, jag ger min kropp till vem som helst med ögonen stängda. Jag kan aldrig kolla någon annan i ögonen. 

Du och jag. Vi låg i sängen. Jag var i extas. Vi gjorde inget kroppslig, vi satt bara och tittade varandra i ögonen. Jag hade sett så himla mycket under mina korta sexton år men jag blev blind. Under de långa mintutrarna vi bara tittade på varandra såg jag din själ, eller var det du som såg min? Under en millisekund drunknade jag i dina ögon. Mina dog när de drunknade i dina ögon. Ditt egna blå hav som, med all sin kraft, tog min själ med dennas starka vågor. 

Jag sitter nu, själlös och ensam, och drömmer mig bort till det som hände för en månad sedan. Vilsen utan direktion. Han viskar "Jag älskar dig", jag svarar "Du älskar ingen".
 
--
 
(Borde sluta vara så ärlig.)

poesi+annlo

Jag faller för dig
Och jag är redo
För den hårda jävla smällen
Men jag är höjdrädd
 
--
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

July

Thanks. To my first love, I’m grateful for you. Grateful that even though it wasn’t what I hoped for and even though it was never enough, it was. Some things never are.. and we were. I won’t forget you. I won’t forget the summer. I’ll remember who I was when I met you. I’ll remember who you were and how we’ve both changed and stayed the same

Kära blogg

Du har missat ut så jävla mycket. Du är lika efter som gamla släktingar som inte ens vet vad jag går för linje. För att vara ärlig är det ingen som kan hänga på mitt förevigt snurrande liv. Inte ens jag vet vad som händer. Det här har gått överstyr och mitt liv har fått ett eget liv. Jag mår psykisk fucked men how can hiphop die if wu-tang is forever?
 
 

jag saknar dig men jag vill skjuta dig

du gav mig trust issues
 

get out of the labrynth

1:12 pm, Baguio City, SM shopping center

I just want to get inspired. Inspiration to go wherever I need to go. Not where every young adult should go before they turn thirty, I mean the places where I meet people who change the direction of my supposed current direction. I have no location to go, I meant my internal direction. My inner compass. The thing that points me to whatever and wherever I should go. Recently, my compass told me to come to my homeland. Here I am, nostalgic and emotional, yes, but changed and inspired? Not really. For the first time, I felt no direction. I did not feel I was home in my homeland. I am still looking for my home. I am still looking for inspiration. I am now also looking for direction. It says go to Gothenburg. It says go where you felt something. I felt summer for the first time. I might find home in the warmth there, even when it's just as temperate as "home" but nothing close to my homeland. Gothenburg is warmer than my homeland, as it warms my lungs and soul. It is my warmth. I need to melt the compass before I get lost and stuck here.
 

RSS 2.0