Ensam
Han och jag. Han smeker min arm och viskar i mitt öra "Du är så vacker." Det är då jag inser hur ensam jag är.
Jag var påverkad av drogerna. Jag stängde ögonen och låtsades att det var du. Det lyckades funka i en minut tills han drog av sig tröjan. Jag rös och sa med min tröttaste röst "Jag är sjukt bäng, jag orkar inte", så jag låtsades sova en halvtimme. Sanningen är att om jag kunde låtsas lite längre att det var du som var med mig skulle jag ha bett honom att älska mig där, med ögonen stängda och ljuset av under hela samlaget. Jag skulle ge min kropp till någon annan, på samma sätt som min kropp var din. Men just nu kan vem som helst ta min kropp, så länge jag låtsas att du är här. Han har min kropp men jag är fortfarande kvar hos dig. Jag är mörkrets hora, jag ger min kropp till vem som helst med ögonen stängda. Jag kan aldrig kolla någon annan i ögonen.
Du och jag. Vi låg i sängen. Jag var i extas. Vi gjorde inget kroppslig, vi satt bara och tittade varandra i ögonen. Jag hade sett så himla mycket under mina korta sexton år men jag blev blind. Under de långa mintutrarna vi bara tittade på varandra såg jag din själ, eller var det du som såg min? Under en millisekund drunknade jag i dina ögon. Mina dog när de drunknade i dina ögon. Ditt egna blå hav som, med all sin kraft, tog min själ med dennas starka vågor.
Jag sitter nu, själlös och ensam, och drömmer mig bort till det som hände för en månad sedan. Vilsen utan direktion. Han viskar "Jag älskar dig", jag svarar "Du älskar ingen".
--
(Borde sluta vara så ärlig.)
Kommentarer
Trackback
