too cute to prostitute

Förlåt mig igen, ok? Jag klarar inte av att du aldrig svarar mig. Jag är så besatt av din bekräftelse att jag kan vänta veckor på dig utan att inte tänka på något annat utan dig. Bara att du svarar med något, vad som helst, får mig att le och glömma bort varför jag borde sluta vänta på ditt svar. Grejen är att jag har fortfarande hopp. Vi har fortfarande mycket tid framför oss och det ger mig mycket, mycket hopp. Hopp att jag kanske får vara din tjej. Fast ingen vill ha ett läskigt missfoster som mig, varför vara killen till en? Du vet ju alla pinsamma saker jag har sagt till dig som kanske räknas som "too much information", men det är bara för att jag vet inte vad jag ska göra när du är där. Jag blir nervös, jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag vill prata så mycket jag kan så du måste stanna med mig för att lyssna. Fast snart kommer du inte att stanna med mig. Man kan tro att allt det här är ensidig men varje gång jag ser dig ser jag att du ändå har glimten i ögat, som om du gillar mig. Det är det som skrämmer mig, att dina ögon får mig att hoppas. Vi har ändå sommaren på oss, eller hur? Men jisses du får mig att låta som en trettonåring.

 

(jag skrev denna igår, lät bara så himla naiv och oerfaren)